Gissa vad som bökat sej in under täcket i min säng, ser ut som det vore en stor gris men det är Yatsy. Hon har nästan kommit i form igen. I tisdags var jag hos veterinären och lät kastrera henne. Jag fick lämna henne på morgonen och sedan hämta hem henne på eftermiddagen, då hade hon just vaknat upp ur narkosen. Jag fick bra information med hem hur hon skulle skötas. Det stod bl.a. att hon kunde känna av narkosen ett dygn och under den tiden kunde kräkas och kissa på sej. Det första hon gör hemma är att krypa in under täcket i min säng och då såg det inte ut som på bilden utan bara som ett litet vek i täcket. Efter ett tag kommer hon fram och springer iväg, hittar henne under täcket i gubbens säng. På kvällen la hon sej i min stickfotölj som står vid min säng och där låg hon sedan hela natten och höll upp huvudet. Jag fick gå upp flera gånger under natten för att se om hon levde för hon hade aldrig rört sej. På morgonen kröp hon in under min säng så där bäddade jag med en filt och så låg hon där ett dygn. Torsdag kväll kom hon framvinglande, tufsig och mager, och började äta och dricka igen och allt var nästan som förut. Onsdagen var jättejobbig, jag tänkte att vad har jag utsatt henne för egentligen och hon verkade så apatisk. Till det positiva var ju att hon inte kissade eller kräktes i någon säng eller stol och inte slickar på såret så hon slipper krage. Såret är sytt med ståltråd, vilket gör att om dom låter såret vara fred behövs ingen krage. Det var en lättnad för jag vet vad jobbigt det varit med hundarna här när dom har haft det.
Detta var precis lika jobbigt som när sonen opererade bort halsmandlarna, samma hemska känsla, vad har jag utsatt honom för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar