Nu har jag varit i Linköping och hälsat på barnbarnet med föräldrar. Det blev buss hela vägen och det fungerade perfekt, alla var punktliga och korta väntetider vid bytena. Jag kan inte förstå att bussarna nästan alltid är i tid, medan tågen sällan är i tid. Det var inte så mycket folk med heller utan jag kunder sticka en hel del. Jag stickar fram och tillbaka på rundstickor för då är det inte någon risk att jag tappar någon sticka. Det skulle ju inte vara så roligt att krypa på golvet i bussen och leta efter stickor. Jag stickade en del där också och barnbarnet tittade väldigt intresserat på det. Jag sa att hon kommer väl att komma i håg sin mormor som den där tanten som alltid stickade. Men nu tar det på min blåa kofta, har bara en ärm kvar. Barnbarnet är 9 månader nu och har kommit in i den perioden att bara mamma duger och ibland pappa, så jag fick nöja mej med att titta på. Sista förmiddagen gick det bra att sitta i mitt knä en stund. Det var i alla fall roligt att se henne igen.
1 kommentar:
Sist jag var i Linköping hittade jag en helt underbar garnaffär, nere i en källare, där blev det lite mindre i plånboken
Skicka en kommentar